Den civiliserade människans rovdrift och plundring har snart ödelagt vår planets ekosystem. Den domesticeringsprocess som började för 10 000 år sedan har nu resulterat i en fullt utvecklad teknologipsykos. Civilisationen rabblar mantrat ökad tillväxt samtidigt som tekniken förslavar oss mer och mer. Under tiden världens ledare gör allt för att rädda sina investeringar i den fossildrivna industrin dör sakta allt levande omkring oss. Syrienkatastrofen sägs vara det första klimatkriget. Pengar och makt är allt som betyder något. Den döds- och förstörelsemaskin som civilisationen är, har ingen framtid.
I miljontals år innan civilisationen levde människodjuret i samklang med varandra och vår Jord – att hitta tillbaks dit är en början. Genom att attackera alla strukturer utanför och inuti sig själv börjar en kunna frigöra sig. I vildheten finns allt en behöver.
Den svartgröna eko-anarkismen består främst av de olika inriktningarna anti-civilisation, anarko-primitivism och nihilism. Själva civilisationen är grundproblemet. Brukandet av jorden skapade äganderätten, makt- och klass-strukturer, sexism, domesticering och teknologibaserade krig. De senaste 10 000 åren är en orgie i människoskapad död och föruttnelse.
Samtidigt som vi återvildar oss behöver vi också attackera megamaskinen. Attackerna är ett sätt att hålla oss friska i den psykos som massamhället skapar. Genom attacker kan tillfälliga sprickor skapas i strukturen. Sprickor vi kan leva fritt i.
Där i skuggan, i mörkret kommer vi frodas. En lös samling av vilda individer som är beredda att attackera allt och alla.
Död åt civilisationen